Askskottsjukan fortsätter att skörda offer. Ju längre angreppen pågår desto värre blir de. När träden snart börjar skjuta skott kommer fler sjuka träda att upptäckas – och det finns inga motmedel mot svampen som orsakar träddöden.
Det första svenska fallet av askskottsjuka upptäcktes på Öland år 2002. Sedan dess har den spridit sig och fått fäste i hela askens utbredningsområde. Värst är det i Skåne och på Öland, där sjukdomen funnits längst.
I Litauen har 60 procent av askarna dött under en tioårsperiod. Hur stor del av de svenska askarna som kommer att dö vet ingen, men Pia Barklund som forskar om bland annat askskottsjuka vid SLU i Uppsala, tror inte att trädarten kommer att försvinna i landet.
– Asken kommer att finnas kvar fast i mycket reducerat antal, säger hon. Och när man som i Skåne sågar ned dem så fort man kan är problemet vad man ska sätta i stället. Det enda ädellöv som finns att välja på i de markerna är ek, men det är egentligen för blött för ek.
En orsak till att askarna inte helt kommer att dö ut är att olika individer har olika motståndskraft. En helt frisk ask kan stå alldeles intill en sjuk.
– Vi har jämfört halvsyskonfamiljer i Snogeholm i Skåne där mamman är känd, men vi vet inte varifrån pollenet kommer. Hela halvsyskonfamiljer kan vara mindre mottagliga, på så sätt kan man visa att det är genetiskt betingat, säger Pia Barklund.
Det finns inga kända motmedel mot den svamp som orsakar sjukdomen.
Däremot kan en framkomlig väg vara att jobba med själva träden.
– Resultaten i Snogeholm visar på en möjlighet att förädla askarna så att de blir mer resistenta, och det är nog en tanke vi kommer att försöka gå vidare med, säger Pia Barklund.
Exakt varför angreppet kommit just de senaste åren är inte klarlagt, förutom att svampen spridits från Litauen och Polen. Den polske forskaren professor Tadeusz Kowalski i Krakow blev år 2006 den förste att beskriva svampen Chalara fraxinea. Han kunde för bara några veckor sedan slå fast att han hittat fruktkroppen till svampen.
Det rör sig om en art som finns på ask även i Sverige, men som tidigare inte är känd för att ha orsakat några skador.
Det Kowalski har hittat är den sexuella fruktkroppen, medan Chalara fraxinea är den asexuella formen av svampen som bildar jästlika sporer. Pia Barklund poängterar att det ännu är oklart vad detta innebär. En artikel om de nya rönen kommer att publiceras i tidskriften Forest Pathology under 2009.
Mer generellt väntas svampangreppen på träd öka när klimatet blir varmare och fuktigare. Rottickan, som orsakar rotröta främst hos barrträd, väntas till exempel spridas norrut. Pia Barklund nämner också en ny sjukdom på hästkastanj som redan finns i Sverige, och ytterligare en som finns i Tyskland och är på väg norrut.
Spridningen av den svamp som orsakar askskottsjukan har dock ingen koppling till klimatförändringen, den har spridits med vinden.
Under förra året upptäcktes askskottsjukan i Norge för första gången, vilket också det visar på att smittan sprids via vinden. Den har även spridits åt andra hållet, så långt söderut som till Slovenien.
Rikard Flyckt
Askskottsjukan
Sjukdomen orsakas av svampen Chalara fraxinea, som sprids via luften. Svampen angriper först bladskaft och blad, och sjukdomen kan sedan växa inåt stammen för att till slut orsaka kräftsår i innerbarken på årsskotten och även på äldre stamdelar.
Angrepp på årsskotten syns följande vår och försommar, så dör de angripna delarna.
Angrepp på grenar kan växa in till stammen, vilket resulterar i kräftsår. När ett sådant sår nått runt hela stammen dödas den del av trädet som är ovanför såret.
Upptäck sjukdomen
Rödaktiga eller bruna skott på en ask är resultatet av att innerbarken nyligen har dött. På fjolårsskotten slår knopparna inte ut nu till våren. Det kan komma blad på vissa skott, men de dör efter en kort tid.
Det är inte bråttom med att ta bort ett angripet träd; sjukdomen sprids vidare ändå. Däremot murknar träden fort när de är helt döda, och då kan det vara ett riskabelt arbete att ta ned dem.
Ett angripet träd kan komma igen om det har bra motståndskraft, vilket också talar för att vänta något med avverkning. Å andra sidan behöver faran inte vara över för att ett sjukt träd verkar bli bättre efter en tid.
Källa: Pia Barklund