Det finns ingen genväg i den svenska skogen – åtminstone inte inom överskådlig framtid. Tror man att genteknik ska revolutionera trädförädlingen är man orealistisk, enligt Bengt Andersson, professor i skogsgenetik på Skogforsk.
Bengt Andersson menar att de framkomliga vägarna för genmodifierade träd (GMO-träd) i första hand finns där omloppstiden är kort. Han nämner poppel och eucalyptus som exempel.
– Samtidigt har forskarna inte någon lösning framme på vilka modifieringar man ska göra för att få starka effekter – det verkar osannolikt att de effekter man får skulle vara så drastiskt positiva som man ibland framställer det, säger Bengt Andersson.
Bengt Andersson menar att problemen är många. Ett är att man först måste komma fram till vilka gener som är värda arbetet att forska vidare på. En annan sak som måste lösas är att utveckla en effektiv metod för att massföröka de modifierade plantorna.
– Det allra svåraste, det som tar längst tid när man fått fram en modifierad planta, är att den behöver testas i långsiktiga fältförsök, i princip hela omloppstiden, för att man ska vara säker på att inte få negativa konsekvenser. Om det visar sig att modifieringar som gjorts medför negativa konsekvenser under senare delen av omloppstiden är det verkligt allvarligt, säger Bengt Andersson.
Ove Nilsson, professor vid Umeå Plant Science Center (UPSC) håller delvis med Bengt Andersson.
– Pratar vi om tall och gran för svenska förhållanden pratar vi absolut lång sikt; det är inte säkert att det någonsin blir aktuellt, säger Ove Nilsson. Vi ligger långt efter resten av världen när det gäller att testa barrträd, i Nordamerika har man redan gjort fälttester i snart tio år.
När det gäller lövträd ligger Sverige längre fram. Ove Nilsson räknar med att fältförsök med genmodifierad poppel kan starta inom ett par år.
Han köper däremot inte Bengt Anderssons tanke att det skulle krävas en hel omloppstid för att kunna fastställa ett genmodifierat träds egenskaper. Enligt Ove Nilssons sätt att se det kan man i princip dra samma slutsatser för hela rotationstiden vid genmodifiering som vid konventionell förädling. Så skulle tio till 15 år vara tillräckligt.
Ove Nilsson menar att det är lättare att dra slutsatser av GMO-trädens utveckling jämfört med konventionell förädling, eftersom man där koncentrerar sig på en gen och dess egenskaper i stället för på en hel uppsättning.
Bengt Andersson säger att det är en alltför grov förenkling – gener påverkar varandra i komplexa mönster som är svåra att förutse. I konventionell förädling kan man kontrollera hur andra egenskaper påverkas genom släktskapsanalyser, vilket ger kortare testtider.
Klassisk korsnings- och urvalsförädling förblir motorn länge, spår Bengt Andersson. Metoderna där har utvecklats betydligt på senare år genom mer avancerade modeller och större datorkraft. Ove Nilsson:
– Det stora genombrottet nu är att vi börjar få mycket bättre förståelse för de gener som styr de viktiga egenskaperna och som man sedan kan "stoppa in", det känns rimligt att börja ta in den kunskapen i förädlingsprogrammen.
– Det är precis det som görs. Möjligheter att implementera nya tekniker testas och övervägs hela tiden, säger Bengt Andersson.
Rikard Flyckt