Tiden är långt ifrån ute för det traditionella trakthyggesbruket. Men nu har det hyggesfria skogsbruket lanserats – bra i bland annat tätortsnära skogar och där det ställs särskilda krav på naturhänsyn.
Skogsstyrelsen har drivit ett projekt kring kontinuitetsskogar och hyggesfritt (egentligen kalhyggesfritt) skogsbruk sedan 2005. Slutrapporten, författad av projektledaren Jonas Cedergren, lanserades nyligen.
Jonas Cedergren är noga med att påpeka att de hyggesfria metoderna inte löser alla naturvårdsproblem i ett slag. Det är viktigt att de används på rätt ställen och i rätt sammanhang.
– I tätortsnära skogar där man vill ha variation kan hyggesfritt ingå, men också hyggen, säger Jonas Cedergren. Vid målkonflikter kan hyggesfritt vara ett kompromissalternativ, i kulturmiljöer är det definitivt ett alternativ, liksom där det finns naturvårdsskäl.
En och annan har oroat sig över att Skogsstyrelsen, i och med att det hyggesfria skogsbruket lanseras på allvar, samtidigt skulle öppna för avverkning i reservat. Den oron är ogrundad, menar Jonas Cedergren.
– Däremot kan man, i de områden där nya former av hyggesfritt är den skötsel som naturvården kräver, använda någon av de metoder vi studerat. Men målet är då inte produktion, utan naturvård. Det finns andra värden än det ekonomiska nuvärdet.
Traditionell skogsteknik, som att använda skördare och skotare, kan fungera i vissa fall av hyggesfritt bruk.
Men Jonas Cedergren tror att de metoderna sällan kommer att visa sig optimala, och det behövs både vidare forskning inom området och mer utbildning av dem som vill ägna sig åt hyggesfritt.
– Nu handlar det om att ta fram utbildningsmaterial, att få fram mer operationella metoder och kriterier för när en skog är lämplig och när vi ska avråda. Den skogstekniska delen är oerhört viktig – det här är något annat än trakthyggesbruk, det här är en skog som finns kontinuerligt, och förmodligen betyder det något annat. Vi måste lära oss att förstå skaderiskerna.
Rikard Flyckt