Foderbrist ökar betesskadorna

Tillgången på foder för hjortdjur har minskat sedan 1980-talet. Det är den mest sannolika förklaringen till att betesskadorna fortsätter att vara höga trots att älg- och rådjursstammen minskat kraftigt.

I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet avverkades årligen stora arealer skog i Sverige. Under toppåret 1971 avverkades hela 300 000 hektar.

Eftersom ungskogen utgör en viktig foderresurs för älgen, speciellt vintertid, utvecklades på bred front en mycket stor foderareal i takt med att den nya skogen tog form. Detta möjliggjorde en enorm ökning av älgstammen. Rekordåret 1982 sköts det över 170 000 älgar.

Betesskadorna på ungskogen var vid denna tidpunkt allvarliga och behovet av en minskning var akut. Stammen sänktes raskt med en tredjedel, vilket man då trodde skulle räcka. Foderarealen hade dock redan börjat minska vilket gjorde att minskningen av älgstammen snart var otillräcklig.

Efter en rekyl på några år då stammen återigen ökade fortsattes därför ansträngningen att minska älgstammen. Foderarealen har fortsatt att minska fram tills i dag vilket har inneburit att skadesituationen sedan 1980-talet inte har blivit bättre.

Sedan några år har vi legat på en årlig avverkningsareal på ca 200 000 hektar vilket är vad skogen långsiktigt klarar. Ökas avverkningen nu måste den minskas längre fram eftersom det är så skogsdynamiken fungerar.

Jämfört med 70-talet har foderarealen nästan halverats. Älgavskjutningen har mer än halverats.

Relationen mellan tillgänglig foderareal och antalet älgar tycks ha varit tämligen konstant sedan 80-talet. Att rådjurstammens har genomgått ett liknande förlopp som älgen samt att tall på många platser ersätts med gran förvärrar skadesituationen. Tall utgör vintertid en stor del av födan för älg och rådjur.

Skogliga skador är i dag inte bara en fråga om produktions- eller kvalitetsförluster. Ett annat orosmoment är att skogen på många platser som helhet är kraftigt nerbetad. När trädslag som rönn, sälg och asp på många platser har svårt att bli fullstora träd blir det även en fråga om negativa konsekvenser på biologisk mångfald.

Slutsatsen är att skogen inte ger utrymme för ett högre betestryck. Inget tyder heller på att vi bara är inne i en tillfällig svacka. Inom Skogsstyrelsen pågår nu arbetet med viltfrågor, och inom kort antar man en ny viltskadepolicy.

Christer Kalén