Våren närmar sig, och med den behovet av att se över dina skogsbilvägar. I år kan det löna sig att vara extra uppmärksam på grund av en förväntad ovanligt svår tjällossning. Här får du de bästa tipsen för en klok väghållning.
Det kostar en del att underhålla skogsbilvägar. Men alternativet – att inte göra det – blir på sikt ännu dyrare. Skogsstyrelsens vägexperter Per Hallgren och Per Christoffersson säger att normalt underhåll kostar runt en krona per löpmeter och år.
– Struntar du i det i ett år ser du bara en liten försämring. Efter två år syns det lite till, efter fem år börjar du få så stora skador att det kostar mycket mer att åtgärda dem. Din väg blir successivt helt obrukbar, säger Per Hallgren.
Tjällossningen ställer ofta till problem. I år väntas den bli ovanligt svår på många håll, inte minst i södra Sverige. På plogade vägar är tjälen tjockare, och problemen potentiellt större. Och där temperaturen några gånger varit uppe och vänt över nollan för att sedan sjunka igen kan tjällossningarna bli flera, vilket också ökar problemen.
Basrådet från Per Hallgren och Per Christoffersson är att ge sig ut och se hur vägarna har klarat vintern, och sedan fundera över vilka åtgärder som kan behöva vidtas.
Här följer vägexperternas bästa tips för bättre vägar. Det mesta är lämpligt att göra under våren.
Snödika vägen. Om vägen plogats under vintern är det viktigt att få bort snön också från vägens slänter och diken. På så sätt blir uppvärmningen av vägkroppen jämnare. Om tjälen blir kvar i dikena kan tjällossningen bli ojämnare.
Stäng mjuka vägar. När tjälen släpper är vägmaterialet vattenmättat och vägen blir mjuk och känslig. Om vägen stängs under ett par veckor torkar den upp, och livslängden ökar. Om man kör på den när den är mjuk riskerar man att få skador långt ner i vägkroppen, som inte går att reparera.
Kolla dräneringen. Rinner vattnet undan i dikena? Finns det områden där vattnet blir stående? Finns det sprickor i vägen? Sprickor och dålig dränering i diket hänger ihop – ofta finns de på samma ställen. Och felet ligger oftast i diket. Dålig dränering behöver inte vara akut, men bör åtgärdas på något års sikt. Problemen syns bäst på våren när det är mycket vatten.
Hyvla vägen. Skogsbilvägar behöver hyvlas regelbundet. Och när det görs är det bättre att använda en riktig väghyvel och en professionell hyvelförare. En riktig hyvel går djupare ner i vägen och blandar om materialet bättre än en vägsladd dragen efter traktor. Med en riktig hyvel kan man också bättre bombera vägen, alltså se till att den får rätt lutning så att vattnet rinner ut i dikena i stället för att stanna på vägytan. Hyvling ska göras på fuktiga vägar.
Rensa avloppsdiken. Då och då sätts diken igen, och behöver rensas. Det måste göras med omsorg, så att man inte riskerar att föra ut slam i bäckar där det kan göra skada.
Rensa bort sly och gräs. Åtminstone vart tredje år är det klokt att rensa runt dikena och vägen så att solen kommer åt att torka upp vägen bättre.
Grusa – och gör det ordentligt. Ibland behöver vägen kompletteringsgrusas. För att höja och vidmakthålla vägens bärighet bör grövre fraktioner grus användas. 0–32 millimeter är bra. Att "pudra" med klenare material är bortkastade pengar, liksom om man lägger för tunt lager. Två–tre gånger dimensionen, alltså i det här fallet 60–90 millimeter, är en lämplig tjocklek. Se till att gruset klarar Trafikverkets normer, och att kornen är sträva och kantiga så att de inte rullar iväg.
Gå ihop med grannarna. En bra vägförvaltning är A och O. Ofta betjänar en väg flera fastigheter. Om grannarna är överens och samarbetar går det tekniska ofta att lösa.
Rikard Flyckt